Ron Arad

Ron Arad formgivare och arkitekt. Född i Israel 1951. Studerade på Architectural Association i London på 70-talet. Har varit verksam med eget galleri och studio i London sedan 1980-talet. Har ritat hus världen över och producerat möbler för gallerier och företag såsom Vitra, Moroso och Cappelini. Utställningar om Ron Arad och hans verk har visats på museer såsom Moma i New York och Centre Pompidou i Paris.

Vid någon punkt i början av din karriär så måste du känt att du var på väg att bli ett namn i branschen. Kan du säga när det var och hur det kändes?
Det var inte direkt en specifik vändpunkt som så. Men jag kan säga några händelser som kändes viktiga för mig. Som 1986 då Vitra började producera min stol “Well Tempered Chair” och även 1987 då jag blev inbjuden att vara med i utställningen “Novelles Tendances” på Centre Georges Pompidou i Paris. Jag var väldigt förvånad att jag blev inbjuden. Alla viktiga formgivare från den tiden var där, och så även jag, dom kallade mig något i stil med “vilde”. Samma år blev jag även inbjuden till konstevenemanget Documenta i Tyskland vilket kändes stort.

Du inspirerar designstudenter världen över till att experimentera över de kreativa disciplinerna. Studenter idag, anser du att dom har det lättare eller svårare att lyckas i bransch än när du examinerades?
På ett sätt är det lättare för studenter idag på grund av öppenheten som råder i branschen. Och på det andra hållet så är det svårare då det är fler som examineras idag. Det är hela tiden en tävling där alla kämpar för att få uppmärksamhet. Men jag tror, kanske lite naivt, att har man något att säga så kommer man att bli hörd.

Vad är dina tankar kring det som media kallar för “den digitala industriella revolutionen” med tillverkningstekniker såsom 3D print. Kommer det som vissa säger, att få marknaden att svämma över med produkter med dålig kvalitet?
Var nu inte så pessimistisk! Det kan vara bra kvalitet också. När man uppfann synthesizern så var det många personer som trodde att dom kunde bli musiker bara genom att trycka på on-knappen. Men inte alla kunde ändå. Precis som med kameran och fotografer. Idag har varje person en kamera i sin telefon. men dom som är fotografer sticker ut ändå, för dom har ögat och många av dom omfamnar all ny teknologi ändå fast det betyder att fler kanske försöker utöva det. Låt oss koncentrera oss på det positiva!

Ibland kan idéer till design komma bara genom att man ser något på fel sätt eller att man trodde att man såg något som visar sig vara något annat. Kan du berätta om något sådant ögonblick för dig?
Ibland kan ett misstag sätta igång något fantastiskt, men det finns inget recept för hur man föder en bra idé. Jag kommer ihåg en gång då jag såg något som inte fanns. Det var när jag en dag promenerade förbi en liten sidogata i Covent Garden i London och jag trodde jag såg en fantastisk ljusprojektion på ett tak, men det var inte någon ljusprojektion alls, det fanns inget där. Dagen efter använde jag det ögonblicket för att designa skulpturen och klockan “Shadow of time” som projicerar tiden med ljus.

Din design har i stor utsträckning blivit kopierad över åren, vad är dina tankar kring kopiering?
En gång så besökte jag en fabrik i Kina som gjorde kopior på några av mina möbler som jag gjort för Vitra och Moroso. Det kändes konstigt, men jag var inte arg. Snarare var jag arg över dom i väst som försökte sälja dom som original. Men kanske är det så att när dom slutar att kopiera dig, då borde man börja oroa sig…Men när dom kopierar ens stil, kan jag säga att jag är mer oroad över dom som kopierar på hemmaplan, formgivare som inte tänker på att kolla efter och se vad som gjorts.

Med dina verk är linjen ofta grumlig mellan vad som är konst och design. Hur ser du på det. Behöver vi göra sådana distinktioner överhuvudtaget?
Det finns inget att grumla! Ibland gör man en stol för Vitra och det är en design som ska säljas i en butik och ibland gör du en stol för ett galleri i ett exemplar, det är bara olika destinationer. Jag tycker att ju mer folk pratar om gränsdragningar mellan områden såsom dom vi pratar om, desto starkare blir dom gränserna. Jag tycker inte jag behöver något pass för att röra mig mellan dessa, jag tycker dom har mycket gemensamt. Kanske är det så att curators behöver det och formgivarna behöver det inte. I regel så missbrukas dessa begrepp.

Vad är dina intryck av Svensk design idag?
Alltså, design är inte en fråga om nationell stolthet, men det första jag kommer att tänka på är Saab, Volvo och sedan Ikea. Iden om att sälja bra design billigt är en bra ide, men om man gör det dåligt, så är det en dålig ide. Jag gillar dom tidiga Saab bilarna, Saab modellen som började med 8 något…deras bakfönster var fantastiska i formen. Sen är jag ett stort fan av Volvo Amazon, jag hade en i många år. Jag tycker det fanns en tid då svensk design var mer kvalitet än Italien, men Italien kom tillbaka och Sverige kunde inte omvandla sig själv och tog inga risker. Jag vet att Arne Jacobsen är dansk, men vill tillägga att hans stolar är svåra att slå.

http://www.ronarad.co.uk

 

Postat i: Intervju.

---

• 

  Börja planera för trädgårdssäsongen!

  BloggarIdag tänkte jag bjuda er på lite tips inför stundande trädgårdssäsong! Vi gjorde nämligen en jätteresa förra året och idag hade jag tänkt att bjuda med er på denna lilla tripp som började exakt för 1 år sedan. Vi tog hjälp av en trädgårdsarkitekt. Gör man om trädgården tycker jag det är viktigt att man Läs mer »

• 

  Hall med förvaring och till det något gott

  BloggarHar du en trång hall som jag? Jag tänkte visa dig ett sätt att få in förvaring på smal och rektangulär yta. Det ett enkelt sätt att dölja kläder och skor, och man behåller ljuset. Vad jag använt till höger i bild är 6 stycken fläktskåp (överskåp till kök) med ett djup på 38 cm. Dessa fäster Läs mer »